Så var det då dags igen. Årets rodd genomfördes 6-7 juli. Jag vet inte hur många av de totalt 52 roddarna i årets rodd som kvällen före försökte tillkalla vädergudarna, då prognosen lovade nordlig vind och vindar på upp till kuling för hela Bottenhavet och Östersjön, men det hjälpte i alla fall inte. Fredag morgon, nja inte ser det så farlig ut ändå? Motvind, javisst, men nere i Sunnanöviken kändes vindstyrkan rätt OK. Vi hade tur och fick bogsering över till sockenbryggan. Annars brukar vi ta en uppvärmningsrodd över leden, det brukar vara lagom. Men väl ute i leden fick vi en försmak på det som komma skulle. Ojdå, det var visst rätt blåsigt och rätt höga vågor ändå…Väl på plats vid starten var det rätt så mycket publik, det mulna vädret till trots – vad underbar den är vår publik på Gräsö runt, som ställer upp i vått (!) och torrt. Heder och tack till er alla!!
Nåväl, snart startdags. Alla rotar på plats, tyvärr utom Anna Buhre, som lämnade återbud. Synd, vi vill alla gärna få fler båtar till rodden, gärna från andra områden i Sveriges långa land än Gräsö. Men, totalt 11 båtar blev vi på startlinjen. Pjukarn och Malin, heta på förstaplatsen som vanligt, Kelso, som tränat riktigt hårt och nog är lite nöjda med rodd-föret på första sträckan. De nya rivalerna, Laura och Maria – grabbarna i Maria är nog sugna på att ta revansch på tjejerna i Laura, som klådde dem på Postrodden. Katti är en gammal båt som kommit igen, kanske tända av fjärdeplatsen förra året. Så grabbarna som köpt Hulda och nu kan satsa på de förbättringar som behövs för att båten ska gå bra. Edit är med som vanligt, och föreningens båt Gäl-Kari blev till sist utlånad till ett gäng unga, rodd-hungriga killar. Vi tjejer i Brudhällan känner oss laddade vädret till trots och litar på att vår seghet ska räcka. Johan och Andreas i Fjutten känner sig väl lite motarbetade av vädrets makter, men kör på taktiken att segla så mycket det går och slita med årorna resten av vägen.
Lite taktiksnack blev det som vanligt innan start, trots att man är rätt säker på att det blir motvindsrodd…”vi gör väl inte ett misstag som inte sätter segel…tänk om det skulle vrida mer mot ost ändå…?!” Så, precis innan starten händer något – Laura ror som skållade råttor in mot land. Vad händer? Senare fick vi veta att de rott av en årtull, men lyckades fixa det innan den något försenade starten blev av. Så, alla på plats igen, röd flagga, 1 minut kvar…Pang! – startskottet ljuder och så är man iväg. Den inledande startnervositeten byts ut mot ett taktfast, välkänt knakande i båten av fem roddares årtag. Nej, det var inget misstag att inte sätta segel, nog blev det rodd alltid! Bara Fjutten provade sin taktik att börja med lite segling. Men å andra sidan, att ro i 10-12 m/s motvind på två personer, är inget någon längtar efter. Så är vi på väg, i den rejäla våghävningen väljer de allra flesta att ro så nära land som möjligt, för att söka skydd mot vinden. Efter några distans får vi äntligen uppmuntran av publiken vid Djursten, ett välbehövligt energitillskott. Sedan fortsätter malandet. ”Ni glömmer väl inte att dricka!” En uppmaning från någon i båten – det är lätt att glömma att dricka i tid, särskilt i mulet och blåsigt väder. Men kroppen kämpar på och behöver vätskan. Upp, ner, upp, ner, vågorna häver oss lätt som en vante känns det som. Spjärnande med fötterna försöker vi lyfta årorna precis lagom för att inte slösa energi, men vi vill heller inte möta vågtopparna på väg tillbaka med åran för ett nytt årtag. Ajdå, vi fick inte en så bra start, de andra ligger framför, men Fjutten ser vi inte längre bakom oss. Vi kör på, det går ju i alla fall framåt. Uppe vid Söderboda får vi tillfälligt lite ”vila” från de höga vågorna, genom att gå innanför några öar. Ahh, kunde det vara såhär att ro också…(allt är som sagt relativt!). Vi får genast lite ny energi när vi ser att vi nu fått en båt bakom oss, kom igen, nu kör vi! Väl uppe vid Örskärssund krävs alltid bra koll på grynnorna, och extra mycket i sådant här blåsväder, men utan grundkänning får vi till sist ro genom det lilla sundet mellan öarna och höra på målskottet. Underbart! När vi ska hoppa i land känner vi att kroppen inte säger ”underbart”, utan snarare ”aaaaajjjjjj””. Våra ryggar och ben känns mörbultade av den tuffa rodden. Hur gick det för de övriga då? Jodå, Malin var aspiranter på att ta tillbaka äran från förra årets Gräsö runt och vann sträckan. Kelso var, som vi gissade, heta på att vara med i striden och knep andraplatsen på sträcka ett, medan Pjukarn rodde in på en tredjeplats. Publiken hade varit tålmodig och väntat vid Örskärssund, trots att sträckan tog nästan en timme mer än den vanligtvis brukar göra.
Någon timme senare, med mat i magen och så återhämtade som man kan bli, var det så dags för omstart. Fjutten rodde in och hann precis vara med, dock med en väldigt kort vila. Segel var självklart för alla. Pang! – så gav vi oss iväg. Det blev en väldigt ovanlig sträcka två för de flesta. Rekningar som gjorts längs innerskärgården blev det inte något nytta med, för nu var det utsidan av skärgården som gällde. Vi lyckades ro någon distans, men sedan var det bara för alla att burka allt vad tygen höll. Och som det gick. Det är ett styvt jobb att sitta vid rodret och hålla både rorkult och storskot samtidigt som stora vågor rullar in från sidan. Kerstin sa plötsligt ”Visst ser stormasten lite knäckt ut?” Ja, så var det uppenbarligen, masten var rejält böjd och såg lite knäckt ut, men det var inget att göra något åt i det läget – bara att hoppas att den håller! Någon sköljare blev det allt, och visst seglar man in lite vatten mellanåt, men fort gick det! Det är kul med aktiv segling, men visst måste man ha respekt för vattnets krafter, flytvästar och flera följebåtar gjorde att det hela kändes något tryggare. Malin fick in rejält med vatten i båten, men lyckades till sist reda upp situationen och killarna i Hulda kom nära ett grynnparti, det är lätt gjort i så stora vågor och kraftig blåst. Eftersom skötbåtar inte har något centerbord eller rejäl köl, kan avdriften vara ganska stor och man måste hålla ut rejält från grynnor och skär. Men vi sa till varandra att vi nog hellre satt i vår skötbåt och seglade än i en följebåt och guppade runt med en motor som kan råka ut för ett haveri. Alla får hjälpas åt, Anette får kolla grynnor på sjökortet för jag har fullt upp att hålla koll på inkommande vågor och styra. Precis när vi seglar som hårdast hör vi ett rejält brak – där gick masten! Dock som tur var bara de ca 80 översta cm. Seglet sitter uppe ändå, och det är bara att fortsätta med någon kvadratmeter mindre segel. Tur att den inte gick av längre ner! Missöden som detta är något som händer alla rotar någon gång, så man får vara beredd på improvisation. Efter detta kraftprov på ett annat sätt än rodden upp, kunde vi till sist svänga in mot Gälé, och med lite rodd på upploppet, gå i mål i sjutiden på kvällen. Det visade sig att Pjukarns nya segel givit resultat, de slog Malin på denna sträcka. Laura seglar också bra, de satte topparna och lyckades bra med sträcka två. Fjutten lyckades även de bra med seglingen och slog en av de stora skötbåtarna, härligt med lite fajt även för dem.
Kvällen på Gälé blev lite sval, men många roddare tog sig ändå ett dopp för att skölja av sig saltet från både rodden och stänken från seglingen. Det blev som vanligt en trevlig kväll med mat, dryck och ivrigt diskuterade av dagens båda första sträckor. Vi som har en förstagångsroddare i båten, var imponerade av Ulrikas insatser och försäkrade att alla Gräsö runt inte är såhär. Det känns faktiskt som en ovanligt ovanlig första dag. Till sist längtar våra trötta kroppar efter att sträcka ut sig i tältet. Även om det inte är den allra mjukaste sängen med ett liggunderlag, spelar det inte någon större roll – att ligga raklång är i alla fall vad ryggen behöver!
Dag två gick starten klockan åtta på morgonen. Den nordliga vinden låg kvar och gav alla tillfälle att sätta segel igen, denna gång dock med roddare på plats. Vi hade lyckats sänka vårt segel eftersom masten gick av, men tyvärr med effekten att en av roddarna i stort sett får sitta framåtlutad hela tiden och ro så gott det går. Ingalill ställer upp på detta otacksamma arbete. När startskottet går är fältet ganska samlat, utom vi och Fjutten, som kommer något efter. Hela sträckan blir en kamp att hålla sin placering, för tredje sträckan är kort och med segel och rodd samtidigt vet man aldrig utfallet, vilken båt som är starkast. Vi försöker oss på att komma ikapp killarna i Gäl-Kari, men lyckas inte – så fort vi tycker att vi närmas oss tar de i lite extra och drar ifrån. Det är ofta närkamperna som är de mest mentalt pressande, men också det roliga med att vi ror fyra sträckor. Vid Espskär småduggar det, men ändå står våra nära och kära där med kaffe, kaka och kanske någon smörgås. Vi söker alla skydd för vinden i någon gräsplätt en stund, men sedan måste man ju också gå runt och prata lite med de andra besättningarna – hur tycker alla att det har gått hittills?
Kvart i elva, sista sträckan kvar. Här sätter taktiksnacket igång igen – segel eller inte? Flera av oss är till en början inne på att kanske ändå ha seglen uppe, men till sist är det bara Edit, med sina vackra röda segel (som också seglar bra) och Fjutten, som låter masterna och seglen vara uppe. Vi andra packar ner dem så noga vi kan, för att de inte ska ta så mycket vind, och ger oss iväg med fem roddare upp mot leden och målet. Här är kampen också hård, inför sista sträckan är alla laddade och det gäller att ta slut på sina sista krafter. En distans, två, tre…”Nu är det inte mycket kvar!”, ropar Kerstin, ”Kom igen, jag ser att ni kan mer!”, ropar Ingalill som sitter i fören och styr denna sträcka. Genast skärper vi oss ännu lite mer, jo, visst finns det mer kraft kvar, nu gäller det att skärpa sig både mentalt och fysiskt. Vid en blick framåt ser vi nu Öregrund och sockenbryggan inte alltför långt framåt, bara att kämpa på. Visst är det motvind även idag, men som tur är slipper vi de tuffa vågor som första dagen bjöd på. Lite motström och mindre vågor, som det oftast är i leden, är något man får räkna med. Följebåtar kör bredvid och hejar, nu är det nära. Pang! Pang! Vi hör båtarna framför oss får sina målskott…snart är det vi….vi hör årets speaker, Håkan, ropa upp Brudhällan, snart så…Pang! Japp, underbart! Och vad många det var i publiken, trots det regnmulna vädret!
När alla båtar till sist gått i mål, och de flesta roddarna fått i sig sillunch, är det dags för prisutdelning. Vi flyttar in i skolan, eftersom regnet nu tilltagit. Malin har tagit tillbaka initiativet och får nu sitt tredje slafat, efter hela 9 segrar i Gräsö runt. Pjukarn håller kvar vid andraplatsen, trots att Kelso visade sig starka på roddsträckorna. Kelso fick istället nöja sig med tredjeplatsen. Katti kom inte långt därefter. Killarna i Maria fick sin revansch på Laura, och knep platsen före dem. Edit var inte långt därefter. Killarna i Hulda kämpade på väl och kom på en åttondeplats, följda av oss i Brudhällan. Därefter hamnade Gäl-Kari och till sist Fjutten, som klarade detta blåsiga år med envishet och vilja, något som vi alla haft mycket av detta år! Roger Jansson och Jan Marcusson fick tioårspris och Håkan Andersson fick femtonårspris. Lars-Åke, förra årets mottagare av vandringspriset ”Lill-åran”, gav det vidare till två personer som han tyckte alltid förgyller arrangemanget genom sina insatser i styrelsen (Kerstin) glada humör (Thomas) och att de visar att tävlingen går ut på mer än att bara vinna – dessa personer var Kerstin Söderberg och Thomas Rosen.
Årets roddtävling var nu avslutad och jag tror att alla var nöjda, om än lite ledbrutna och belönade med en träningsvärk som nog inte släpper på några dagar!
Tack alla roddare för en fin roddtävling! Tack Lars-Åke Jansson och hans medhjälpare för tid tagningar och annan service!
Tack Fredrik Myrberg, säkerhetsbåt! Tack Göte Andersson för nätstickor och femtonårs-pris! Tack Håkan Johansson för utmärkt genomförande som speaker och prisutdelare! Tack den kyrkliga arbetskretsen för en utsökt sillunch! Tack alla som hjälpt till med Gräsödagen och tack alla utställare! Tack all publik för ert framhejande!
//Camilla
RESULTAT
1. Bullerskärs Malin 6.29.05 2. Pjukarn af Gräsö 6.41.13 3. Kelso 6.47.24 4. Katti af Gräsö 6.51.32 5. Maria af Gräsö 7.22.32 6. Laura af Gräsö 7.26.44 7. Edit af Gräsö 7.28.42 8. Hansviks Hulda 7.45.00 9. Brudhällan af Örskär 7.51.21 10. Gäl-Kari af Gräsö 8.08.28 11. Fjutten åv Mittifjärdshällan 10.03.26
