Vad är en skötbåt och hur såg den ut kring Singö och Gräsö? Källa: Boken "Båtar" av Albert Eskersköld
Skötbåt kallades båtar som i huvudsak användes till skötbåtsfiske. Skötbåten varierar i utseende beroende på var den är byggd, nedan beskrivs skötbåtar från Singö och Gräsö som vars typ härstammar från en båtbyggare på Gräsö vars namn var Jan Ersson. Jan Ersson som dog 1897 eller 1898, 80 år gammal var farfar åt båtbyggaren Magnus Eriksson i Norrboda, verksam i början av 1900-talet. Båttypen kallades ”Singösnipa” eller på Gräsö ”Gräsöbåt” och var en tvestävad båt av den bredgattade typen. 6-7,2m lång (20-24 fot) mellan stävarna. Kölen var T-formad i genomskärning. Förstäven hade en lutning på 45-50 grader mot vattenytan, medan akterstäven var ganska rak och med mindre lutning. Ett ålderdomligt drag hos dessa båtar är att de understa bordgångarna förenas med både för och akterstäv med hjälp av skulpterade mellanstycken, som här kallades vindor för bottenborden och kinningar för nästa bordgång. Tredje bordgång (”underhåbord”) och fjärde (”håbord”) gick oförmedlade fram till stävarna. De flesta skötbåtarna hade bara fyra bordgångar. Endast mycket stora båtar var fembordiga. Ett annat ålderdomligt drag i dessa båtar var tvärskeppsförstärkningarna som på Singö var tre stycken och kallades ”bettar”. Roddarna var två, i större båtar ytterligare en föröver. Naturligtvis hade dessa ålderdomliga båtar årlägen i form av håar med håband, båtarna hade också löstagbart roder som man endast använde vid segling. Dessa relativt stora båtar var i första hand avsedda för strömmingsfisket med skötar. De kunde lasta 7-8 tunnor strömming jämte de tunga stenade skötarna. Skötbåten förde två sprisegel, storseglet vanligen med bom. Då seglen bärgades, rullades de på spristången och beslogs med skoten intill masten, varefter masten togs ned.
En något annorlunda typ av skötbåt har introducerats till Gräsö av en finne, som hette Höjer på 1890-talet. År 1892 byggde han tre båtar på Gräsö men for sedan till Amerika. Höjers båtar saknade vindor därför att han basade sina bordbräder. En annan egenhet är att stävar och köl går i ett och att det endast finnes en skarv på kölen strax akter om mitten. Höjers båtar representerade nog ett modernare inslag i båtarna på Gräsö.
Strömmingsfiske 1938
Strömmingsfiske vid Örskär en höstnatt 1938. Nedtecknat ur minnet av Anders Mats Oscar december 1976.
(Så här kunde det gå till för dom fiskare vi försöker hedra med tävlingen Gräsö runt. Dock har dom flästa skötbåtar redan fått motor vid denna tidpunkt som ni kan läsa, men ni kan ju tänka er ungefär samma förfarande fast med åror och segel)
Strömmingsfiske vid Örskär en höstnatt 1938. Nedtecknat ur minnet av Anders Mats Oscar december 1976.
När vi nu i slutet av 30-talet fått många nya större fiskebåtar med säkra motorer,, fortsatte fisket till sent på hösten, periodvis med goda fångster.
Sommaren har gått som vanligt med omväxlande arbetsuppgifter. I oktober var milda vindar från sydost, sydlig och sydväst dominerande, även dis och dimma och duggregn gjorde dagarna kulna och grå.
Redan i tolvtiden på dagen ladda man in en rejäl måltid och med matboxen i handen åkte man ner till fiskehamnen. Där börja två man ”stena” skötarna, som inte hängts när det var dis och duggregn, utan fick ligga kvar på bryggan efter morronens fiske. Det tog ca en timme att ”stena” sju skötar. När det var klart togs åtta draggar med linor Ombord, en mellan varje sköte, lika många ”stenbödd” (en stor nätpåse fylld med kork), en boj, ibland två, en fotogenlyckta. Under tiden har en tredje man sett till motor, oljor, bränsle, -”glöm inte fylla på fotogenlyktan!” var ofta en viktig påminnelse. Ofta var det tre man pr båt nu under senhöstfisket. När alla prylar var ombord: -”glöm inte matboxen! Nu går vi!” Motorn startades. Sakta gled Båten ut från båthuset. Med foten på kopplingsspaken sakta bakåt. Frikoppling, med foten på spaken framåt medan hastigheten på motorn ökades med reglaget.
Nu var man åter på väg mot Örskär. Oktoberdagen grå och disig. Snart suddades konturerna av båthuset ut, vinden svag sydlig, mild. Båten knappt i någon rörelse här nära land och efter ca en timme med sex knops fart är man framme ca en sjömil utanför fyren. Klockan har passerat två, första draggen går överbord, åtta famnar, linan läggs först i, ”skötmälset”, ytterligare en dryg famn läggs ”stenbödd” fast och sedan i tampen på löslinan en mindre boj. En man sitter med årorna och snart är första sköten lagd. Ny dragg i sjön, ”stenbödd”, vidare men nästa sköte tills hela raden med sju skötar är lagd. Som avslutning fäster man bojen säkert, fotogenlyktan tänds, låses fast på plattan som sitter högst upp på bojstammen. Med motorn på tomgång backar båten sakta från bojen och alla linor. Livsviktigt att ingen tamp kommer i propellen!Vid östlig ström lades skötarna syd-nord. Viktigt att få in strömmarna från sidan, men de ändrade riktning ofta.
Nu har klockan blivit över tre. Det börjar skymma. Över allt lyser skötlyktor och över diset i det tilltagande mörkret slungar fyren sina kraftiga, regelbundna ljusknippen ut över havet till fartygens vägledning.
Efter ca en kvart saktar vi in vid sydsidan av Örskärs hamn, där vi har båten förtöjd utanför ett båthus. Nu är klockan i fyratiden. Med matboxarna i handen söker vi oss fram på stigen i strandkanten. De e ”kolmörkt” . Man stöter mot stenar och buskar, gormar och svär, men lite Bekant är ju stigen. Efter en tjugo minuter är vi framme vid stugan där vi har ett rum hyrt under höstens fiske. Ett annat skötlag från hembyn hyr köket. Vi tänder fotogenlyktan i rummet, hänger den i en tråd i taket, samtidigt tänder vi en brasa i kakelugnen. Rummet är inte så utkylt, då vi varit där flera nätter. Det finns inga möbler, sitter och äter på golvet, ligger på golvet. På plattan framför kakelugnen fräser fotogenköket med den svarta kaffepannan. Matboxen öppnas och den rätt enkla färdkosten smakar bra. Värmer något i en kastrull när kaffepannan kokat.Brasan och fotogenköket börjar värma en del av rummet. Skuggor rör sig mot väggarna som spöken i det sparsamma ljuset. Brasan sprakar, nu är det ingen jäkt. I lågmält prat dricker man kopp efter kopp med kaffe, tänker inte så mycket på skötarna. Natten blir med svag vind - men? Tanken finns, vinden kan blåsa upp. Men det nämner ingen. Det svaga vågsvallet mot klipporna hörs inte inomhus. Men ute på trappan hörs havets kraftfulla andetag ur mörkret. Inte en stjärna kan synas genom moln å dis, endast fyrens regelbundna ljusfält flammar till, dämpat av diset.
När klockan närmar sig sju är matrasten avklarad, de enkla bäddarna i ordning. Brasan värmer. Nu känns det riktigt skönt. Går in till det andra fiskelaget för någon timmes pratstund. Lågmält diskuteras vind, strömmar, föregående natts fiske, skötar som skadats, draggar som fastnat i botten och måste köras loss med motor, linor som brustit och draggen gått förlorad. -” E klockan nie?!“ Nu måste vi sova, ska upp kl.tre. Mannarna skiljs åt, kryper ner i var sin enkla bädd, släcker lyktan. Nu i tystnaden hörs ett svagt sövande sorl från havet.
Vaknar som av en tyst signal, trevar efter tändstickorna, lyser på klockan, snart tre. Tänder lyktan, värmer och får fart på fotogenköket. Snart är kaffet varmt och med god aptit är det snart slut på den mat som sparades från igår kväll. Då har man också kollat väder och vind, Som gått över till sydväst, molnen och diset lättat en del. Man kan se en och annan stjärna och ljusfälten från fyren lyser klarare. Efter ca en timme är det klart att lämna och med matboxen i handen söker man sej längs stigen ner till båten.
Nu hörs motorer som startar på väg till skötarna. I halv fem tiden saktar vi in, fångar bojen så inte lyktan slås sönder mot båtsidan, stannar motorn, tar in bojlinan och stenbödd. Båten rör sig mjukt i sjön. När vi känner att draggen sitter fast i botten, tar vi in på linan när båten går ner i en vågdal. Försöker hålla stumt när båten lyfter och på så sätt få hjälp av havet, Som alltid är starkast. Draggen släpper, linan binds om med löstampen och läggs åt sidan. -”De e bra med strömming!” En par hundra kilo, nästa lina och dragg, ny sköte tas upp, det blir halt på skoten av all strömming som ramlar av skötarna, lägger akterut mot väggen till maskinrummet. Sakta tas sköte efter sköte upp, båten blir mer och mer lastad, rör sig tyngre i vågorna. Sydvästen tilltar sakta medan fyrens ljusfält flammar till över våra huvuden. Det blir varmt och svettigt att lägga upp strömmingsskötarna på bingen mot akter-ruffen, halkar ideligen framåt och gör båten ”försätt”, även spillströmming och draggar tynger.
Efter en dryg timme är allt ombord, motorn går på tomgång med stäven mot vågor och vind, som nu tilltagit ytterligare. Sydvästen ger krabb sjö. Det börjar sakta dagas. De vita vågkammarna fräser till runt båten som tungt försöker klara vågorna. Hela tiden regleras kopplingsspaken mellan sakta fram och frigång.. Alltid stäven mot sjön, möta vågorna. Ligger och håller långa stunder, vatten slår ständigt över, får ständigt röra
spillströmmingen så vattnet kan rinna under skottet till pumpen. Ligger bara och håller, försöker få lättare på fram så båten vakar bättre. Tur att det dags mer och mer, men vi kommer knappt framåt. Med strömming, skötar och draggar, nära en par ton ombord. Nu får inget hända.
Sydvästen river i. Här vid Tärnudden blir det stopp, bara att hålla stilla mot sjön. Vi får ta draggar och linor akteröver. Måste lätta på förn, så vi inte kör under! Två man hjälps åt med draggar och linor över den hala strömmingen upp på rufftaket, där de stuvas så gott det går ” Si etter att ingen tamp kommer i propelln!” Nu blir båten lite lättare framöver. Pumpen tar mer vatten, men ständigt slår vatten över, piskar ansiktet. När en grupp vågor passerat och planar ut några sekunder skjuts kopplingsspaken fram. Sakta går båten framåt några meter, åter frikoppling, möter nästa serie av vågor. Båten måste hållas motsjö, slira på kopplingen.
Sakta börjar det dagas, ser bättre att manövrera den tungt lastade båten i den krabba sydväst sjön. Vitt skum fräser till på båda sidor, snuddar relingen. En del slår in. Får bytas vid pumpen. Oändligt sakta framåt trots allt. Efter en dryg timme börjar vi få lä av några skär. På låg varv med propellern tillkopplad, kan vi nu gå utan att få in vatten.
Klockan är i sjutiden när sundet innanför skären passeras och vi är åter ut på öppnare vatten. Får sakta av igen, ändå slår vatten över. Pumpen får hållas igång. Efter en kvart får vi känning av lä, nu kan båthusen skönjas i hamnen. Omkring kl. halv åtta svänger vi in i båthuset. Full back på motorn. Båten stoppas. Hoppar upp på bryggan och förtöjer. När motorn tystnar blir det så tyst å stilla. Med en kopp varmt kaffe släpper spänningen.
Det blir inte många minuters kafferast. En fjärde man som kommit har börjat lossa draggar och linor, bojar och flöten. Bara att sätta igång skaka av strömming. Efter ca tjugo minuter är första sköten klar och läggs åt sidan, fortsätter med nästa. Vi beräknar en par hundra kilo per sköte när vi tog upp. Då och då får vi skölja upp strömming för att få bättre plats på durken. En tolv liters hink innehöll tio kilo strömming. Tömdes i en stor håv, sköljdes och tömdes i lådor för trettio kilo.
Det blir varmt under de tjocka skyddskläderna av gummi, måste vara klart så fort som möjligt, ingen tid för vilopaus. Alla jobbar med invand rutin. Traven med fulla strömmingslådor växer, när allt är klart står omkring femtio lådor fulla med silverglänsande strömming. Nu ska båten göras ren. Två man hjälps åt att skölja båten och pumpa ur sköljvattnet. När det är klart börjar ilastning av alla strömmingslådor, även från andra båtlag. Tar ombord så mycket man vågar, vind och hav avgör. Ofta fick någon till båt i hamnen gå, när det var mycket strömming.
När det är lastat klart startar resan till Öregrund. Nu i dagsljus går resan bra och efter drygt en timme lägger man till vid bryggan. Urlastning börjar omedelbart. Flera båtar kommer med strömmingslast. Det känns i armar att lyfta upp 60-70 lådor på kajen. Sedan upp på bil. Varje låda med strömming ca 35 kilo.
När båten är lossad flyttas den till platsen där tomlådor ligger. Nu stuvas båten full med tomlådor, minst samma antal som man hade in. När det var klart och bilarna lämnat kunde man varva ner. Oftast gick stegen över torget till kaffeet med det goa kaffebrödet, gräddat i vedeldad bakugn. Här blev man serverad vid borden. Alla kände alla mer eller mindre och samtalen rörde sig helt naturligt kring fiske, vind och strömmar, perioder av dåligt fiske, om priser, som på den här tiden var omkring 10-15 öre per kilo. Det blev inte så stor timpeng för 3-4 man, arbetstiden var ju 18-20 timmar per dygn.
Det blir inte så lång kafferast, en efter en lämnar kaffeet, gör en del inköp, snart lämnar båt efter båt och försvinner ur hamnen så fort som möjligt. Det kan bli skötväder till natten. Efter en dryg timme åter i hemmahamn. Alla tomlådor lossas. En del hämtas av andra båtlag, där mannarna börjar stena och förbereda nästa natts fiskeresa. Jag tar cykeln och åker hem för en vilostund vi matbordet. Bryter snart upp och med matboxen i handen återvänder till hamnen, där två man börjat stena, och se över motor och oljor. Vind och hav är rätt lugna, det blir åter en skötnatt. Vissa veckor kunde det bli fyra nätter i följd, ibland en till två fiskenätter eller ingen alls när höststormarna rasa i flera dygn. Men arbetsuppgifter saknades inte. Redskap och båtar måste ses över. Särskilt redskapen av bomull och hampa fick inte torka på flera veckor ibland med risk för rötskador.
Det är nu många år sedan skötlyktorna sluta blinka i höstmörkret, men lika tryggt och säkert slungas ljusfälten i natt ut mot synranden från fyren på Örskär.
Förklaringar:
”stena” = hänga på sten i stället för nutidens metallsänken. ”skötmälset” = fäste för lina ”försätt” = båten blir tyngre i fören
”Nattfiske” Och ”dagsfiske”
Som en komplement till mina tidigare beskrivningar om strömmingsfiske, skall jag försöka förklara skillnaden mellan nattfiske och dagsfiske.
De här uttrycken har med årstid att göra –sommar och höst. I båda fallen lades strömmingsskötarna på kvällen under hela fiskesäsongen från vår till höst. Vår benämning ”nattfiske” försiggick under den varma tiden, från våren till slutet av september och skedde på följande sätt: skötarna lades ut mellan 19-21 tiden på kvällen, före solnedgången. Redan kl.22.30-23 var det tid att ta upp skötarna om man fiskade utanför Örskär-Argos. Detta tog ca en timme.
Återresan till hemmahamnen ca 1-1,5 tim. Då var man i hamn kl. 1-1.30. Snabbt upp med linor, draggar och flöten. En kaffetår, sedan full fart att skaka av strömmingen, skölja och lägga i lådor. Allt detta skulle vara klart till kl.3-3.30. sedan lastas ombord på den båt i hamnen som hade sin tur att gå in i Öregrund. Dit ankom man kl.4-4.30. Klockan 5 skulle bilen vara lastad för färd till Stockholm. Transporten skulle ske tidigt på morron under den varma årstiden, då fanns inga kylbilar att transportera fisken i.
Stockholms läns fiskeförsäljningsförening var huvudmottagare och strömmingen skulle vara där senast kl.8.00 för att hämtas av alla större eller mindre fiskhandlare som ville ha dagsfärsk strömming i sin affär när den öppnade kl.9.00. De hade alla tillgång till is. ”Dagsfiske” som skedde under den kyligare årstiden, från omkring 1 oktober till fiskesäsongens slut, gick till på följande sätt: Strömmingsskötarna lades alltså ut på kvällen och togs sedan upp vid 4-tiden på morron. Man var i hamn kl.7 för transport till Öregrund vid 10-tiden. Från Öregrund till Stockholm på eftermiddagen och sedan försäljning i affärer dagen efter.
